Laster kallas de handlingar där en människa skadar sig själv eller sin egendom.

Brott kallas de handlingar där en människa skadar en annan människas person eller egendom.

Laster består av de felaktigheter en människa gör i dess sökande efter sin egen lycka. Till skillnad från brott, implicerar de ingen skada gentemot andra, och inte heller någon rubbning av deras person eller egendom.

Laster, brottets essens – alltså, designen att skada en annan människas person eller egendom – består av begär.

Lagens maxim handlar om att det inte kan finnas något brott utan brottsligt uppsåt; alltså, utan intentionen att invadera en annan människas person eller egendom. Men ingen praktiserar en last med något sådant brottsligt uppsåt. Människor praktiserar sina laster för den egna lyckan och endast för den egna lyckan, inte för att bringa skada mot någon annan.

Om denna distinktion mellan laster och brott inte tydligt kan uppfattas och erkännas av lagar, kan det heller inte existera saker som individuella rättigheter, frihet eller egendom, och korresponderande och jämställda rättigheterna för andra människors rätt till självbestämmande över person och egendom.

För en myndighet att anse en last brottsligt, och bestraffa det som sådant, kan inte annat än beskrivas som ett försök att falsifiera sakers faktiska natur. Det verkar lika absurt som att förklara sanningen falsk eller falskheten sann.

II

Varje frivillig handling i en människas liv anses antingen virtuös eller illvillig. Alltså, i samstämmighet eller i konflikt, med de naturliga lagar som råder över materia och sinne, av vilket dess fysiska, mentala och emotionella hälsa och välmående beror på. Med andra ord, varje agerande i en människas liv tenderar, i det hela, antingen till dess lycka, eller till dess olycka. Ingen enskild akt i dess hela existens kan anses likgiltigt.

Varje människas liv skiljer sig i fysisk, mental och emotionell uppsättning, och även i omständigheter av vilka den omringas av, från andra människors liv. Många handlingar som anses virtuösa, och lyckbringande, för en människa, anses illvilliga, och olycksbringande, för en annan människa.

Många handlingar, som anses virtuösa, och lyckbringande, för en människa, under en tid, och under en uppsättning omständigheter, anses illvilliga och olycksbringande, för samma människa, vid en annan tid, under andra omständigheter.

III

Att veta vilka handlingar som anses virtuösa, och vilka som verkar illvilliga – att veta vilka handlingar i sin helhet, tenderar till lycka, och vilka som leder till olycka – i varje människas fall, under alla omständigheter i vilka de än må placeras, kan inte annat än anses som en av de mest djupsinnliga och komplexa läror åt vilket det mänskliga sinnet någonsin kan rikta sin uppmärksamhet. En konstant lärdom till vilken varenda människa – det mest anspråkslösa såväl som de allra mest storartade – drivs av den egna existensens begär och behov. Det handlar också om läran i vilken alla enskilda människor, från vagga till grav, nödvändigtvis behöver forma egna slutsatser; eftersom ingen annan vet eller känner, eller aldrig någonsin kan veta eller känna, som en människa vet och känner till, sina egna begär och behov, hoppet och rädslan, impulserna, eller trycket från omständigheterna.

Systematisk forskning bör utföras för djupare förståelse i-och-kring stundande utveckling och dess långsiktiga följder.

Teknoprogressivister anser att en öppen och välkomnande uppfattning gentemot Teknologi ökar chansen att vända den till något fördelaktigt och gynnsamt istället för att genom bannlysning och förbud motarbeta dess potentiella storhet.

Teknoprogressivister förespråkar Fri Vilja för de som kan ansvara för och önskar nyttja Teknologi till ytterligare utökande av mental och fysisk (inklusive reproduktiv) kapacitet och nå djupare insikt i det innersta. Teknoprogressivister främjar personlig evolution bortom nuvarande biologiska / emotionella / konceptuella / sociala / sensoriska / psykiska / mytiska / spirituella ramar och buggar.

Vid framtidsplanering krävs obligatorisk förståelse för den dramatiska progression som erbjuds i teknologiska förmågor. Det skulle kännas tragiskt om enorma möjligheter misslyckades att materialiseras på grund av teknofobi och onödiga förbud.

Forum skall skapas där människor rationellt kan debattera vad som behöver göras, samt intelligensintensifieriande sociala sammanslutningar och ramverk utifrån vilka ansvarsfulla beslut kan formas och implementeras.

Teknoprogressivister förespråkar välmående hos alla medvetanden (artificiella, mänskliga, transhumana, posthumana såväl som ahumana) och många av principerna bakom modern humanism. Teknoprogressivismen stödjer självklart inte någon speciell trosuppfattning, religion, programmering, politiskt parti, politiker eller politisk plattform utan grundar sig tillräckligt väl i den öppenhet, med-medvetenhet och teknosofi som förinstallerats i futurismens anda.

2: Kunst unt Wissenschaft

1: Vad har du att säga om politiska konflikter?

2: Politiska konflikter representerar ytliga manifestationer. Om konflikter uppstår kan vissa krafter tendera bibehålla denna konflikt opererande eftersom de hoppas profitera på situationen. Att upptas av politiska konflikter kan liknas vid misstaget tjuren gör i ringen, alltså att rusa mot det röda skynket. Just detta handlar politik om, att lära ut om det röda skynket. Precis som matadoren lär tjuren att följa och lyda det röda skynket.

1: Vem manipulerar det röda skynket?

2: Döden…

3: Döden?

2: En gimmick. Tidsfödelsens dödsgimmick. Kan inte fortsätta mycket längre, för många människor kunskapar sig.

1: Känner du en definitiv ändring i människors uppsättning? Ett nytt medvetande?

2: Ja, jag kan ge ett utförligt svar på det. Jag känner att ändringen, mutationen i medvetandets vilja sker spontant så snart visst tryck i operationen avlägsnas. Jag känner att principiella instrumentet för monopol och kontroll som förhindrar ytterligare medvetandeexpansion finns att hitta i de ordmönster som kontrollerar tanke, känsla och uppenbara sensoriska intryck som uppstår i mänskliga värddjur.

3: Och om det avlägsnas, i vilket steg?

2: Steget vidare måste göras i tystnad. Vi kopplar bort oss själva från ordmönster genom att exempelvis utbyta ord, bokstäver, koncept, verbala koncept och andra kommunikationsformer i till exempel färg. Ord och bokstäver kan översättas till färg (Rimbaud förklarade i hans färgvokaler att, ord kan läsas i tyst färg). Människan bör undvika verbala former för att uppnå medvetenhet, alltså, tillgång av potentiell uppfattningsvidd.

1: Hur skulle du säga att det här ”steget vidare” utförs?

2: Det här gillar jag att syssla med, mitt område så att säga. Steg vidare görs genom att avsäga sig den gamla rustningen eftersom ord byggs inom dig — i livmoderns mjuka ordbehandlaren inser du inte ordrustningen du bär på; när du läser den här texten så rör sig dina ögon nästan likt en hypnotisk pendel från vänster till höger och försätter dig i den trans du sedan långt tillbaka vant dig vid.

Försök nu istället att dela upp en text såhär:

Finns det eller bara vi kan översätta
många lösningar till exempel färg ord färg
i den mjuka ordbehandlaren till
politiska konflikter för att uppnå medvetande
monopol och kontroll

1: Att läsa det där verkar sluta ungefär där du börjande, med politik och dess nomenklatur: konflikt, uppnå, lösning, monopol, kontroll — till vilken användning?

2: Som jag sa — om du pratar slutar det alltid med politik, det kommer ingenstans, jag menar vafan, det kommer ju direkt från den mjuka ordbehandlaren.

1: Vilket råd kan du ge till politiker?

2: Säg sanningen en gång och håll för alltid käft.

1: Men om människor inte vill förändras, inte vill ha några nya medvetanden?

2: För en art att förändras, om de tycks ovilliga eller okunnig att göra så — jag kunde till exempel ha föreslagit för dinosaurierna att tung rustning och massiv storlek dömts till misslyckande, och att de gör rätt i att konvertera till däggdjurliga faciliteter — ligger det inte i min kraft, lust eller längtan att konvertera en massa motvilligt stretande dinosaurier. Jag kan måla upp min känsla tydligt: Det känns som jag befinner mig på ett sjunkande skepp och jag vill av.

1: Tror du Hemingway ville av?

2: Antagligen inte.

Efter detta utbyte skildes de tre åt och möttes inte förrän under nästföljande dag då 1 och 3 fortsatte utfrågningen av 2.

3: Hur står det till med kontroll?

2: Nu, förutsätter alla politiker ett behov av kontroll, ju mer effektiv kontroll desto bättre. Alla politiska organisationer tenderar att fungera som maskiner, för att eliminera den oförutsägbara faktorn av AFFEKT — känsla. Vilken maskin som helst tenderar absorbera, eliminera, affekt. Ändå kan endast den med motiv, den som besitter AFFEKT, röra en maskin på djupet. Om alla in-divid-er konditionerats till maskinell effektivitet i utförandet av dess sysslor skulle det krävas åtminstone en människa utanför maskinen för att ge nödvändiga instruktioner; om maskinen absorberade eller eliminerade alla utanför maskinen skulle maskinen sakta ner och stanna för alltid. Varenda otestad impuls leder, i den mänskliga kroppen och psyket, till förstörelse av organismen.

3: Vilken slags organisation kan teknologiska samhällen ha utan kontroll?

2: Jag känner att maskinen bör förstöras. Nu har den uppfyllt syftet att alarmera om farorna med maskinell kontroll. Elimineringen av all naturvetenskap — om någon bör skickas till avrättningskammaren så väljer jag definitivt vetenskapsmännen, ja jag känner mig definitivt som antivetenskaplig eftersom jag tycker vetenskap representerar en påtvingad konspiration som, det enda och verkliga universum, Vetenskapsmännens Universum — där har vi de riktiga pundarna, missbrukarna, de måste ha saker och ting så verkliga att de kan ta på precis allt med sina smutsigt klåfingriga händer. Vi har en stor elaborerad maskin som jag känner behöver avväpnas helt och hållet — för att göra det behövs människor som förstår hur maskinen fungerar — massmedia — parallella möjligheter.

3: Vem tror du ansvarar för knarksituationen?

2: Gamla militärspelet, ”Jag agerar under order”. Som kapten Ahab sa, ”Ni är inte andra män utan mina armar och ben”. Anslinger (den gamla drogtsaren) hade många armar och ben, eller den som kontrollerade honom, han agerade frontman, snubben som fick ta smällen, stackars sate, jag har sympati för honom.

1: Kan du eller tror du att det kan tyckas vist att säga vem, eller bara vilken kraft som kommer förstöra världen?

2: Vill du skapa panik? Det där har hemlighetsstämplats — vill du översvämma livbåtarna?

1: Ok. Hur kom livbåtarna dit från första början?

2: Ta dom här Indianerna i Sydamerika som jag sett. Där kommer en slapp snut med sina skjortknappar i helt fel hål, och sen, träder Parkinsons lag i effekt — det finns behov av inte en snut utan sju eller åtta, behov av saniteringsinspektörer, hyresindrivare, etc.; så efter en period uppstår problem, brottslighet, knarkintag och knarktrafik, ungdomsdelinkviteter av alla de slag — så frågan ställs, ”Vad gör vi åt dessa problem?”. Svaret som Gertrude Stein på sin dödsbädd yttrade kommer före frågan — kort sagt före de klåfingriga jävlarna nått dit från början! Inget annat –

Något senare, efter viss förfriskning upptas frågestunden återigen, nu med en ganska annorlunda vinkel…

1: Hur går det för Araberna?

2: Dom har fastnat flera tusen år och de tror de kommer därifrån med en TV.

1: Och Negrerna, kommer dem klara sig — inte bara de i Södra Amerika, utan överallt?

2: Biologiskt sett så utgör det Afro-asiatiska blocket ascendenten — kom alltid ihåg att både Negrer och Vita utgör minoriteter — den största gruppen utgörs av Mongolerna. Vid händelse av ett atomvapenkrig finns en oerhörd biologisk fördel i så kallat underutvecklade områden med höga födelsetal och dössiffror för att, ja, de kan plöja under mutationerna. De länder som har låga födelseantal och låga dödstal kommer drabbas hårdast — så de fattiga kan mycket väl ärva jorden eftersom de tycks hälsosammare.

3: Vad tycker du om Vit Suveränitet?

2: Essensen av Vit Suveränitet innehåller människor som inte vill att saker och ting förändras. Att deras barnbarns barnbarn kanske har en annan hudfärg verkar oerhört skrämmande för dessa människor — kort sagt dedikerar de sig åt upprätthållandet av statiska bilder. Försök att upprätthålla en statisk bild, hur snygg den än må se ut, kan inte annat än misslyckas.

Så snart du accepterar någon människa till fullo och börjar lära känna dem på djupet, kommer de sannolikt förvåna och överraska dig genom att överträffa alla dina förväntningar. KÄRLEK handlar om att älska/acceptera en person med alla dess styrkor och svagheter.

När två vänner faller för varandra lär de sig snart att de ämnats för varandra. När de faller ur kärleken inser de att de vill behålla varandra för evigt. 

Avsätt gott om tid till funderingar och inse att det finns en person som betyder så mycket för dig, att en dag kanske du vaknar upp och förlorar den personen som du inte trodde betydde någonting för dig.

KÄRLEK handlar om att se dig själv genom någon annans ögon och hitta dig själv i någon annans hjärta.

Om du en gång älskar, kommer du alltid älska. Det som ryms inom ditt sinne kan tappas men det som lever kvar i ditt hjärta stannar för evigt.

En boll fungerar ungefär som en cirkel, utan början och utan slut. De håller oss samman likt din vänkrets. Men skatten på insidan, som du får beskåda, rymmer vänskapen som du gett mig.

Att släppa taget har aldrig känts helt enkelt och hålla tillbaka kan också kännas nog så svårt.  

Äkta KÄRLEK har inga lyckliga slut, av den enkla anledning att äkta KÄRLEK inte har något slut. 

Män mot Kvinnor: Män skulle hellre offra kärleken för att erövra världen. Kvinnor skulle hellre ge upp hela världen för att tillbringa sitt liv med någon värd uppoffringen.

Beslut bör inte tas utefter varken hjärtat eller sinnet utan en sund blandning av båda.

Några tankar mår bäst av att inte talas, somliga känslor trivs med att stanna hos dig själv, men kärleken har sina sätt att uttrycka sig trots tystnaden.

Ju gladare minnen, desto djupare sår. 

Det finns så många stjärnorn på himlen, men endast några skiner tillräckligt för att uppfattas. Bland de du väljer att ignorera finns den som fortsatte att lysa mot dig trots att din blick fästes på en annan punkt.

Det krossar ditt hjärta att se den du älskar lycklig med någon annan… men än mer smärtsamt att veta att den du älskar känner sig olycklig med dig.

Den som axlar rollen som domare över Sanning och Kunskap kapsejsar ofta av gudarnas hånfulla skratt.

Information sprider sig likt mycel och tycks besitta en väldigt stark vilja till frihet, troligtvis skulle det kunna relatera till att informationen bär på data som vill överföras, data som kräver ständigt bearbetande för att hållas aktuell och relevant. För att lyckas med det så gör den antagligen bäst i att ständigt förflyttas och muteras, dess memetiska sexualdrift och fruktbarhet hjälper till att penetrera människors fneurordologiska impulsmotorvägar och stundtals nästintill diskordianska sinne med förhoppningsvis behagliga svall av fantasifulla upplevelser, minnen och föreställningar med vilka de sedan skapar vad som med ord närmast kan beskrivas som unika verklighetstunnlar utefter olika versioner uppsättningar intrycksfilterinställningar och metaprogrammeringsmöjligheter. Människor informationsbearbetar för att utvecklas än mer, ju mer de intar, förändrar, omsätter, manipulerar, bidrar till och modifierar dess omvaros omedelbara informationsrymd desto fler möjligheter stundar oavsett eventuella tidsdimensionsdistortioner vidare i livet.

Informationsintag, informationsbearbetning och informationsspridning ad infinitum utan minsta tillstymmelse till hänsyn för somliga människors uppenbart egocentriskt teknofobiska ignorans och småsinnliga inställning till informationsevolution och dess bevisat positiva effekt på informationsförädlingsprocessen generellt och kulturberikandet speciellt. Frukta inte utan prisa informationsfloden, ty den bringar liv åt vad som tidigare tycks avstannat i en slags innovations-istid där endast ett fåtal idéer gjort tillräckligt stora intryck på människors kollektiva medvetande för att förändra världen i någon större utsträckning. Först nu börjar det på allvar hända och ske, nu när snöbollen väl börjat rulla tenderar den att eskalera intensitetsnivåer och plötsligt rulla allt fortare och fortare, med allt större, mer koncentrerad kraft och tydligare riktning i stolt samarbete med Moder Natur hennes allra innersta essens och själ, sveper Teknomadia och Eris fram, hand i hand från land till land, lämnas ingen helt oberörd av deras himmelska mutualism och ofrånkomligt lättsamma charm, behagliga mystik och djupa känsla för kaostik.

Teknologin gav människan chansen att skapa sin egen oas, tog du den, eller sitter du fortfarande fast någonstans och undrar vad du ska göra eller vart du ska gå?

Leve Teknomadia!

Vem ser på konsten på ett intresselöst sätt? Konst bedöms ur åskådarens synvinkel, och denne åskådare verkar allt mindre konstnärlig. Vissa har ännu inte förstått vad som betecknar konstnärens levnadssätt: Aktiviteten hos detta liv tjänar som stimulus för en affirmation som konstverket själv innehåller, viljan till makt hos konstnären som sådan.

Konsten kan även anses representera det falska i dess allra högsta potens, den förstorar upp världen som misstag, den rättfärdigar lögnen, den gör viljan att bedra till ett högre ideal. Det aktiva i livet kan inte förverkligas utom i förhållande till en djupare affirmation. Livets aktivitet kretsar kring förmåga till falskhet, att bedra, förställa, blända, manipulera, förföra och attrahera. För att kunna sättas i verket måste denna förmåga till falskhet också väljas ut, mångfaldigas, reproduceras, repeteras och därmed upphöjas till sin högsta potens.

Förmågan till falskhet måste föras fram till den punkt där den övergår i en vilja att bedra, den konstnärliga vilja som ensam kan konkurrera mot detta ideal. Konsten uppfinner lögnerna som kan upphöja det falska till denna högsta affirmativa potens. Konsten gör viljan att bedra till något som affirmeras genom förmågan till falskhet.

Skenet betecknar för konstnären inte längre en negation av det verkliga i denna värld, utan detta urval, denna rättelse, detta mångfaldigande, denna affirmation. Kanske får ordet sanning därmed en ny innebörd. Sanning innebär att förverkliga makten, att höja sig till maktens högsta potens.

Det sanna relateras aldrig till det som det förutsätter. Det verkar svårt att föreställa sig en sanning som inte först förverkligas av en mening eller ett värde, innan den övergår i sanning. Sanning kan med andra ord inte tolkas som annat än ett helt och hållet obestämt begrepp.

”Tänkandet tänker lika lite på egen hand som det finner sanningen på egen hand”.

Sanningen hos ett tänkande måste tolkas och värderas utifrån vilka krafter eller vilken makt som får det att tänka, och att tänka det ena men inte det andra. När det talas om sanningen kort och gott, om sanningen i sig, för sig eller till och med för oss, frågar somliga sig om vilka krafter som döljer sig i tanken på denna sanning, och vad som utgör dess mening och värde.

Sanningen föreställd som en universell abstraktion, tänkandet föreställt som ren vetenskap.

Sanning: En bekväm och gemytlig varelse, som åter och åter försäkrar alla bestående makter att den inte kommer att störa någon det minsta.

Denna andra typ av fråga förvandlar mångfaldens enhet i väsensdefinitionen till en öppen pragmatisk mångfald av enskilda fall, perspektiv och kontingenta skillnader som hör till det sinnliga som sådant. Mot Platons dialektiska uppåtstigande mot formens-idéns enhet, som lever vidare i förvandlad form i Hegels återvinnande av skillnaden som ett moment i identitetens logik, ställer Deleuze i Nietzsches efterföljd en fri och icke­begreppslig skillnad, en ren diversitet som inte hårdnar till massiva motsatser eller följer negativitetens rörelse, utan ständigt omvandlar varje enhet till en spektral konstruktion, en mångfald som bara kan ges perspektivistiskt. I denna mening talar han om en icke-begreppslig skillnad som inte skiljer begrepp från sinnlighet, utan snarare en skillnad inom det sinnliga självt. Icke desto mindre utgör detta fortfarande ett begrepp om en icke-begreppslig skill­nad, många stycken i Différence et répétition visar hur Deleuze kämpar med att övervinna en viss typ av begreppslighet genom att driva den till sin gräns.

Senare kommer han att tala om mångfalder som rhizomatiska, inte som predikat (en mångfald av x) utan som substanstiv, el­ler snarare substantiv som händelser. Att tänka bort­om de klassiska idéerna om enhet innebär inte enbart att hävda något, utan också att göra det: le multiple, il faut le faire…

Jag borde ha gjort det tidigare, jag vet.

Jag vill så gärna tilltala dig och verka attraktiv i dina ögon.

Tro inte på någonting jag säger, någonsin! (Applåder)

Jag har studerat människors nervsystem och dess funktioner de senaste 23 åren, jag har utfört många neurologiska och psykotropiska experiment i en rad olika miljöer. Mina vänner (Skratt) och jag har kommit till slutsatsen att det mänskliga nervsystemet, denna 111-miljarder celler stora bio-elektriska dator, inte under några omständigheter bör nyttjas som en simpel hänganordning – Du spänner helt enkelt inte fast Livlinan av Tro till en enstaka idé och hänger kvar där och dinglar för alltid.

Lyssna för all del på allting; överväg vad som helst. Plocka upp en tro och provkör. Om den funkar, använd den så länge som den fortsätter att göra så eller tills du tröttnar. Sen kan du kasta iväg den och ta något annat vrålåk och roa dig ganska exakt så länge som du känner för det. Håll dig konstant öppen till nya idéer och förslag.

Men jag har varnat dig som sagt, tro inte på en enda bokstav du ser här, tro inte på någonting jag någonsin yttrar.

Heta tips för intelligensintensifiering till de som trots varningar valt att läsa allt detta och fortfarande fortsätter att läsa lyder som följer:

1. Utöka kontinuerligt vidden, källorna och intensiteten av informationen du mottar.
2. Revidera ständigt dina verklighetstunnlar och söka nya metaforer om framtiden för att ytterligare förstå vad som händer nu.
3. Utveckla externa nätverk för intelligensintensifiering. Dedikera ditt liv till att umgås med människor som verkar lika smarta eller smartare än du.
4. Tänk själv – Ifrågasätt auktoriteter
5. Prisa Eris!

Förbannad Lögn! – Fridens…

Så… vidare iväg mot djupen i filosofin bakom det hela.

• Legalt – Illegalt
• God – Ond
• Sant – Falskt

En del människor kallar dessa koncept ortogonala. Dessa tre par koncept relaterar på inget sätt till varandra. De kan snarast beskrivas som olika geometriska dimensioner. För att göra konceptet än tydligare följer några exempel här nedan.

Uppenbarligen existerar många saker i vår värld som av olika anledningar räknas som Legala, men ändå inte nödvändigtvis bidrar till Goda gärningar. Tänk på alla utsläpp som ständigt pågår i luft, hav, sjöar och andra vattendrag. Förr i tiden brukade exempelvis avloppsvattnet rinna direkt ut i lokala floder, detta fastän de allra flesta redan då mer eller mindre visste att avloppsvatten och dricksvatten inte direkt bidrar till en hälsosam blandning för någon. De flesta människor som tänker till lite extra kan säkerligen komma på ett hundratal liknande fall som skulle kunna listas här. Vidare hävdar en del att det finns Goda ting, som samtidigt inte i någon mening kan anses Sanna. Många religioner direktkvalificerar till denna kategori. Alla religioner kan helt enkelt inte erbjuda Sanning eftersom de motsäger både sig själv och andra religioner i de allra flesta fall.

Efter en stunds betänkande över vilka typer av människor som sysslar med dessa ämnen till vardags fick dessa representera de tidigare koncepten.

Advokater: Robotliknande hårdarbetare fullt uppslukade i kampen mellan Legalt och Illegalt. Oftast får de inte betalt för att tänka på om de hjälper de Goda eller de Onda. De bekymrar sig över Sant och Falskt endast då logiken kan användas till deras fördel. Lagen studerar vad som ”tillåts hända”.

Aktivister: Människor som bekymrar sig om kriget mellan Gott och Ont. De intresserar sig ofta för konflikten mellan Legal och Illegal om de exempelvis får för sig att en lag verkar dålig. Ytterst sällan funderar de kring koncepten Sant och Falskt. Aktivism funderar över vad som ”bör hända”.

Hackers: Den minst förstådda av de tre grupperna. Hackers intresserar sig inte helt oväntat för Sant och Falskt – Varför många av dem hittas i miljöer fyllda utav datorer och logiska discipliner. Hackers studerar vad som ”kan och inte kan hända”.

Med andra ord, i realiteten studerar hackers vad som för tillfället framstår som Sant. Hackandets konst relaterar allra närmast till vetenskapen i dess sökande efter kunskap (vad som anses sant) och hamnar således ofta i konflikt med förutfattade meningar om vad som anses Bra och Dåligt (God vs. Ond).

”Snälla, förstå inte hur kärnfusion fungerar, kunskapen om det skulle potentiellt kunna bidra till Dåliga saker”

Eller som på Galileos tid, då det ansågs olagligt att ens försöka påvisa något annat än kyrkans lag som ett Sant påstående. Hackers lägger sällan särskilt stor vikt vid dessa artificiella begränsningar av vetskapens oändliga karta.

Så, hackers bör inte anses Onda i någon mening. Ofta tror de inte ens på varken God eller Ond som ett Sant koncept. Varför verkar de då så upprörda?

Hackers porträtteras ofta helt missvisande i stora delar av 1900-talsmedia och kumpanerna i tryckpressmaffian väntar ständigt på att få släpa ytterligare en datorintresserad syndabock till närmaste rättsinstitution för allmänt förlöjligande och massiva skadestånd till följd. Allt detta för något som inte skadat annat än sadistiska människors redan långt överdrivna egoism och skeva informationsfilosofi. Den gamla mediadiktaturen har ingen aning om att de inte spelar juste – Upphovsrättsfabkriken vet att de för ett rättsligt krig mot en hel människokultur.

Hackers kan ändra på detta. De har sannolikt inga som helst planer på att lägga sig ner och köras över. Därav denna text. Många människor har redan börjat förstå och kommer snart förkasta den begränsade bild som tidigare målats upp för att istället tänka om och bilda nya uppfattningar som förhoppningsvis närmare överensstämmer med en verklighetstunnel som med färre komplikationer och konflikter bättre lämpar sig för ett informationsteknologiskt samhälle.

Kunskap ger makt sägs det. Hackers vet det…